Skorstenar över molnen
– Ja-ha, så var det förstås! Jag fnittrade till för mej själv på hemresan i den sena kvällen.
Tillsammans med några på avdelningen hade jag dagen innan varit i Odense för månadens rapport från divisionskontoret. Resan dit hade dock varit lite ovanlig den här gången. Dimman över i stort sett hela Nordeuropa gjorde att vi i stället landade i Billund, och hade fått åka buss över Lilla Bält tillbaka in på Fyn. Det var tur att vi kunde landa över huvud taget.
De andra for hem till Göteborg när mötet var slut, men jag skulle vidare till Düsseldorf. Dimman hade omlokaliserats, så jag kunde flyga från Odenses flygplats. Problemet nu på eftermiddagen var att Düsseldorf var stängd p.g.a. dimma, vilket gjorde att jag hamnade på Shiphol i Holland i stället med förhoppning att kunna landa i Tyskland nästa morgon.
Klockan var rätt mycket när jag hade checkat in på hotellet nära flygplatsen. Jag var hungrig och gick ner till baren för att få lite lätt nattamat. Så nära flygplatsen, bara en mil utanför Amsterdam, väntade jag mej bara att se folk som jag. Lite medelålders i väntan på ett tidigt flyg nästa morgon.
Konstigt nog hade det kommit ganska många ungdomar till baren, speciellt damer. Vad trevligt tänkte jag att de söker sig lite utanför staden för att tillbringa en avkopplande afton. Jag fick min sena smörgås och en öl och gick för att knoppa in.
taxade ut från gaten. När jag vaknade till efter en stund kunde jag inte avgöra var vi var eftersom det var högt ovan heltäckande moln. Vi flög mot solen i öster och vi var sannolikt redan inne på tyskt territorium.Till min förvåning stack fabriksskorstenar upp genom molnen med sina tydliga kondenspelare. Nog hade jag sett många fabriker i Ruhrområdet, men aldrig hade jag tänkt på att de hade så höga skorstenar!
Vi for vidare österut och jag visste att flyget oftast klarar att landa i den marksikt som finns under molnen. är det blev en lucka i molntäcket förstod jag hur skorstenarna kunde synas. Det var inte moln de stack upp genom, utan kraftig markdimma, som låg flera tiotals meter tjock på marken. Marksikten var tydligen noll och jag började undra över var landningen skulle ske och hur långt jag skulle behöva åka taxi till min destination.
Men den här dagen var vädrets makter på min sida. När vi närmade oss Düsseldorf hade dimman börjat lösas upp och landningen blev helt odramatisk.
Även hemresan på kvällen följde helt tidtabellen. Den var så lugn och avstressande att jag satt och funderade på den tidigare hotellvistelsen i Holland.
– Ja-ha, så var det förstås! tänkte jag och insåg att de unga damerna, som hade roat sig på baren på flygplatshotellet nog inte bara var ute efter en trevlig kväll för egen del. Avsikten var nog i stället att skänka lite glädje till trötta resenärer.
Eller kanske inte precis skänka!